Hallå alla music lovers....

........sa hon med en hes och raspig röst.
Efter en segdragen förkylning, som jag iofs trodde att det berodde på all inandning av målarfärgs doft, är jag åter i skrivartagen. Och som min titel på detta inlägg är jag nu helt inne i musikens värld igen.

Har efter mycket om och men, hjälp av engagerad lyssnare till mitt radioprogram, håller jag nu en värdefull cd i min hand. Känslan är så enorm, så stor så nostalgisk att jag har svårt att hålla tårarna borta.
Så här börjar historien.....
I min ungdom köpte jag en hel del Lp-skivor som det hette då på den avlägsna tiden, far away.
Ja,ja vi snackar inte medeltid nu utan håller oss ändå till modern tidsepok. Jag har alltid älskat musik. Musik när jag är glad, ledsen eller förbannad. Musik på när jag städar eller jobbar. Kan klart säga: It in my vens!!
Mycket utav alla dessa gamla Lp-skivor har jag önskat hitta på det numera spelade formatet cd- formatet. Varit riktigt svårt må jag säga. Har ju ett gäng låtar som jag bara känner JAG MÅSTE HA!!!!
En artist som Sir Elton John är det bland annat, och vet ni vad.....HAN ÄR HÄR NU!!!

Det började med i ett att mina radioprogram att jag som vanligt började nynna på två utav hans låtar ifrån den "eftersökta" cd-n. Jag spelade den svenska veriasionen av en utav låtarna av Elton och vips var det en underbar lyssnare som fattade poängen och jagade in på olika sajter och leta upp var jag kunde köpa den, var cd-n hette mm mm.
När jag se efter ett par dar kollade av min mail, låg texten bara där och en länk till ett företag där jag kunde beställa den.

Min lycka var totalt överväldigad....texten där framför mig, musiken i huvudet och headbanging började. Tillbaka till mitten av 80-talet, nostalgikänslan var enorm.
Började sjunga(??) och skråla till den milda grad att mina håriga mostern som har legat och sovit tryggt i mitt knä, den ena, den andra 1 meter ifrån mig på skrivbordet, flyger upp och flyr halv snubblande på varann ut ur rummet och bort till kattluckan. Även de vilt ylande. Hmmmm, försökte de månne överrösta mig Nåväl, vid kattluckan blev det ett unfodrande yl i från deras sida, öppna dig för fasiken vi måste ut härifrån och det fort. Men när jag några minuter senare undrade gick och letade efter mina monster,..... vart tog de vägen egentligen?....hittade jag min "lilleman" UTE PÅ BALKONGEN! Åh, vad han är duktig som kunde gå ut själv. Var han desperat eller?? När jag gick ut och försökte locka in honom igen, stirra han bara lömskt, som bara han kan, på mig och vände mig ryggen till. Med andra ord....jag var inte så populär just då.

Efter ett tag började han gapa och skrika på kattluckan igen att den skulle öppna sig och jag fick ett litet sadistiskt drag i mitt ansikte, skrik du får du se om den öppnar sig igen Men föll till föga, som vanligt, och öppnade dörren och släppte in det intilligenta djuret.
Vart min gammel katt tog vägen efter mitt euforiska flashback vet jag inte riktigt i skrivandets stund. Det tar väl en stund för honom att återhämta sig ifrån sin traumatiska upplevelse

Och så.....nu sitter jag här och håller dyrgripen i min hand. Cd-skivan jag länge har letat efter finns hos mig. Spelar den ett gäng gånger om dagen och då menar jag.....SPELAR. Högt och intensivt och när jag kommer till en utav mina speciella låtar, försvinner katten/erna. De har väl inte samma övertro som jag har till min egen sång. Så ingen publik där inte.

Det jag kan hoppas att ni läsare också har sådana "dyrgripar" där ni bara släpper loss. Vilka et är skulle vara jättekul att få ta del av. Ni vet vad ni ska göra för att tala om det för mig

Tabletten börjar verka....sömnen inträder snart och jag vill bara säga på återhörande.
Imorgon är det "andra chansen" och då röstar vi väl alla på Caroline af Ugglas...eller hur!!!???

Kram till er alla!

Anette

skrivkramp.....

....hur man nu kan drabbats av någonting sådant. Har inte skrivit på länge. Jag vet, jag vet. Kramp är för mig ett tillstånd av en aktiv rörelse eller kanske en fot som ligger i träda, bara så där plötsligt dra ihop sig i ett kramptillstånd.

Hur som helst...Jag har har hur mycket som hellst att berätta för er om hur jag förvandlade vårt sunckiga gästtoalett till en helt fantastisk bourduar, med stor hjälp utav mina lurviga vänner och sen föll i koma. Till konsten att upprätthålla en leende fasad när personer/ kollegier kategoriskt med sin tystnad försöker utesluta mig som person i sammarbetet i den idieela föreningen jag lägger min dyrbara "fritid"i . Eller hur mina underbara katter kategoriskt försöker ta livet av mig.

Som ni ser har jag en hel del att förtälja för er, men.....jag har skrivkramp. ( Gud vilket jäkla skitsnack. Samma sak när konstnärer säger att de behöver en flaska vin för att citat:" låta kreativiteten flöda,...slut citat.)
Om sanningen ska fram så är jag bara så jäkla trött. Sätter mig sent på natten och kollar av mina mail och ev kommentarer till min blogg. No respons där, och relativt tomt i mailboxen.

Men ge inte upp. Snart är det dags för lite ledig tid och då sätter jag fart igen.
Vad sägs om att mina "älskade" djur har en åsikt om färgvalet på gästtoaletten? Eller...hur man har ihjäl sin matte på snabbaste tid och ser helt oskyldig ut! Hallå....har jag gjort något fel???
Gud, giv mig styrka att överleva dessa håriga monster.

Kram till er alla tills vi hörs av igen............snart!
Anette