Hallå alla music lovers....

........sa hon med en hes och raspig röst.
Efter en segdragen förkylning, som jag iofs trodde att det berodde på all inandning av målarfärgs doft, är jag åter i skrivartagen. Och som min titel på detta inlägg är jag nu helt inne i musikens värld igen.

Har efter mycket om och men, hjälp av engagerad lyssnare till mitt radioprogram, håller jag nu en värdefull cd i min hand. Känslan är så enorm, så stor så nostalgisk att jag har svårt att hålla tårarna borta.
Så här börjar historien.....
I min ungdom köpte jag en hel del Lp-skivor som det hette då på den avlägsna tiden, far away.
Ja,ja vi snackar inte medeltid nu utan håller oss ändå till modern tidsepok. Jag har alltid älskat musik. Musik när jag är glad, ledsen eller förbannad. Musik på när jag städar eller jobbar. Kan klart säga: It in my vens!!
Mycket utav alla dessa gamla Lp-skivor har jag önskat hitta på det numera spelade formatet cd- formatet. Varit riktigt svårt må jag säga. Har ju ett gäng låtar som jag bara känner JAG MÅSTE HA!!!!
En artist som Sir Elton John är det bland annat, och vet ni vad.....HAN ÄR HÄR NU!!!

Det började med i ett att mina radioprogram att jag som vanligt började nynna på två utav hans låtar ifrån den "eftersökta" cd-n. Jag spelade den svenska veriasionen av en utav låtarna av Elton och vips var det en underbar lyssnare som fattade poängen och jagade in på olika sajter och leta upp var jag kunde köpa den, var cd-n hette mm mm.
När jag se efter ett par dar kollade av min mail, låg texten bara där och en länk till ett företag där jag kunde beställa den.

Min lycka var totalt överväldigad....texten där framför mig, musiken i huvudet och headbanging började. Tillbaka till mitten av 80-talet, nostalgikänslan var enorm.
Började sjunga(??) och skråla till den milda grad att mina håriga mostern som har legat och sovit tryggt i mitt knä, den ena, den andra 1 meter ifrån mig på skrivbordet, flyger upp och flyr halv snubblande på varann ut ur rummet och bort till kattluckan. Även de vilt ylande. Hmmmm, försökte de månne överrösta mig Nåväl, vid kattluckan blev det ett unfodrande yl i från deras sida, öppna dig för fasiken vi måste ut härifrån och det fort. Men när jag några minuter senare undrade gick och letade efter mina monster,..... vart tog de vägen egentligen?....hittade jag min "lilleman" UTE PÅ BALKONGEN! Åh, vad han är duktig som kunde gå ut själv. Var han desperat eller?? När jag gick ut och försökte locka in honom igen, stirra han bara lömskt, som bara han kan, på mig och vände mig ryggen till. Med andra ord....jag var inte så populär just då.

Efter ett tag började han gapa och skrika på kattluckan igen att den skulle öppna sig och jag fick ett litet sadistiskt drag i mitt ansikte, skrik du får du se om den öppnar sig igen Men föll till föga, som vanligt, och öppnade dörren och släppte in det intilligenta djuret.
Vart min gammel katt tog vägen efter mitt euforiska flashback vet jag inte riktigt i skrivandets stund. Det tar väl en stund för honom att återhämta sig ifrån sin traumatiska upplevelse

Och så.....nu sitter jag här och håller dyrgripen i min hand. Cd-skivan jag länge har letat efter finns hos mig. Spelar den ett gäng gånger om dagen och då menar jag.....SPELAR. Högt och intensivt och när jag kommer till en utav mina speciella låtar, försvinner katten/erna. De har väl inte samma övertro som jag har till min egen sång. Så ingen publik där inte.

Det jag kan hoppas att ni läsare också har sådana "dyrgripar" där ni bara släpper loss. Vilka et är skulle vara jättekul att få ta del av. Ni vet vad ni ska göra för att tala om det för mig

Tabletten börjar verka....sömnen inträder snart och jag vill bara säga på återhörande.
Imorgon är det "andra chansen" och då röstar vi väl alla på Caroline af Ugglas...eller hur!!!???

Kram till er alla!

Anette

skrivkramp.....

....hur man nu kan drabbats av någonting sådant. Har inte skrivit på länge. Jag vet, jag vet. Kramp är för mig ett tillstånd av en aktiv rörelse eller kanske en fot som ligger i träda, bara så där plötsligt dra ihop sig i ett kramptillstånd.

Hur som helst...Jag har har hur mycket som hellst att berätta för er om hur jag förvandlade vårt sunckiga gästtoalett till en helt fantastisk bourduar, med stor hjälp utav mina lurviga vänner och sen föll i koma. Till konsten att upprätthålla en leende fasad när personer/ kollegier kategoriskt med sin tystnad försöker utesluta mig som person i sammarbetet i den idieela föreningen jag lägger min dyrbara "fritid"i . Eller hur mina underbara katter kategoriskt försöker ta livet av mig.

Som ni ser har jag en hel del att förtälja för er, men.....jag har skrivkramp. ( Gud vilket jäkla skitsnack. Samma sak när konstnärer säger att de behöver en flaska vin för att citat:" låta kreativiteten flöda,...slut citat.)
Om sanningen ska fram så är jag bara så jäkla trött. Sätter mig sent på natten och kollar av mina mail och ev kommentarer till min blogg. No respons där, och relativt tomt i mailboxen.

Men ge inte upp. Snart är det dags för lite ledig tid och då sätter jag fart igen.
Vad sägs om att mina "älskade" djur har en åsikt om färgvalet på gästtoaletten? Eller...hur man har ihjäl sin matte på snabbaste tid och ser helt oskyldig ut! Hallå....har jag gjort något fel???
Gud, giv mig styrka att överleva dessa håriga monster.

Kram till er alla tills vi hörs av igen............snart!
Anette

Melodifestivalen.....

.....tänker jag nog inte ge mig på att diskutera. Efter förra veckans omgång satt jag som en stor fågelholk och fattade nada. Gav en förmögenhet till Rädda Barnen eller vilka de nu är som är förmånstagare när man ringer det "dyra" numret, till Caroline af Ugglas.
Hennes låt var väl knappast förhandstippad direkt, men jag tyckte den var lite anti. Hon har ett utspel som inte många kan härma, men låten berörde mig på ett sätt att jag bara tänkte: Yes, my dear. Du ska få min röst.
När hon sen blev utslagen men ändå gick vidare p g a den internationella juryn, satt jag som ett helt örnnäste. Håret på ända, vidöppen mun och händerna krökta i kramp om telefonen. Hmmmm.....sitter örnfamiljen så???
Så denna vecka bestämde jag att inte lägga mitt krut på melodifestivalen. det var ju " alla hjärtans dag" och jag hade mer eller mindre tvingat ut min karl på restaurangbesök. Trots alla hans protester beslutade jag att vi skulle gå ut med fyra av våra vänner och inta vår middag på restaurang.
Jag begärde inga blommar, presenter eller dylikt, bara att umgås i goda vänners lag med god mat och dryck och trevligt sällskap.
Han måste ha känt någon yttre påverkan för när han kom hem efter jobbet skrek han i dörren: " Älskling, jag har blommor med mig till dig. Ligger jag på plus då??
Kunde man annat än att le åt hans uppenbarelse?

Har kommit på under mitt långa verksamma liv (??!!) att hos vissa män måste man så ett litet frö. Ge dom en liten tankeställare och sen framför allt ge dom all credit för de varit så duktiga att komma ihåg ens födelsedag, bröllopsdag eller var det nu man firar.
Lite kul det där, för de går ju på det jämt

När finalen går på Globen den 14/3 befinner jag mig om igen på samma restaurang. Då ska det firas födelsedag!
Så om ni förväntar er fler klyftiga kommentarer om artister, framträdande i detta musikaliska "spektakel" i från mig, blir det nog rätt blankt

Ifrån målarträsket är det stora saker på gång. Har påbörjat en tavla med olika målartekniker. Påklistrade motiv, blandat med akvarellfärg och olja. Lite coolt och definitivt annorlunda. Får se vad det slutar.

Kram till er alla tills vi hörs av nästa gång !

om intelligenta katter.....

Hej hallå där ute! Jag skrev ett inlägg om "Hur man får en katt intelligent" tidigare i min blogg. Jag tar tillbaka allt ont som jag raljerade över mina fyrfota vänner. Kan bara säga att de är bra smartare än sin matte. De har iallafall förstånd nog att knipa käft/nos.
Hallå...hur många hästar har jag i hagen egentligen?? Eller hur många flingor har jag i paketet?? Hmmm, underliga uttryck men förstå mig rätt nu. Här har jag suttit och förfasat mig mina lurviga varelser för att de inte kan lära sig gå igenom en kattlucka.

Tacka tusan för det. De vill inte bry sin lilla(??!!) hjärna om att lära sig sådana små petitesser när de har en matte som behjälpligt öppnar alla dörrar för dom. Dom om något här i den här familjen, nu kommer det ett till, alla ankor rätt i rad. ( I just love that one!)
Här i min blogg sitter jag och skriver om min underbara tavla, i mitt tycke, som jag i nattens sena timme målar till min syster till hennes fördelsedag, helt omedveten om att hon är ett stort fan av min blogg. Snacka om att ha alla ankor utspridda i alla världens hörn. Min hjärna har helt runnit ner i kakaodalen. För er som inte vet var den ligger, kan ringa min systers man så får ni en timmes utläggning om var ni ska hitta den. Numret kommer här nedan.

Men idag har jag överlämnat min "skapelse" och gudarna ska veta att syrran spelade bra. Inte så att hon inte tyckte om tavlan, det gjorde hon säkert. Men där sitter jag och tror att jag kommer med världens största hemlighet, som bara NI har vetat om. Har ju inte hunnit gå in och kolla av ev kommentarer på bloggen. Ja....smarthet har aldrig varit min största bedrift men jag är nog rätt okej ändå

Så nästa projekt ifrån målarträsket ska nog bara vara till mig själv. Har i och för sig fått en förfrågan om att måla en tavla till en av mina lyssnare. Ja, för er som inte vet så fuskar jag även med lite radiosändning.
Är väl inte så duktig på det heller men roligt är det.

Nästa gång jag skriver kommer det att handla om ...MELODIFESTIVALEN....så klart.
Men nu ska jag ta de mest intelligenta varelserna i den här familjen och gå och sussa....nej, inte min man,....jag sa: varelserna= pluralis, d v s minst 2, nej, jag menar inte min man och en katt. Klartext...jag tar mina katter och går och lägger mig. Min man sitter och funderar över var Kakaodalen ligger. Hehehehe.

Vi höres!
Nettis

Hej alla mina goa vänner där ute!

I`m back!!! Har tagit lite ledidig ifrån bloggandet på grund av städmani!? Drabbades utav den åkomman när jag vaknade till ljus och fågelsång i torsdags. Sovit i mitt eget rum och alla ni som känner mig vet vad det innebär.
Yes, yes, yes, äntligen pigg en morgon när man vaknar. En snabb frukost och sen vräkte jag mig över dammsugaren som stått orörd ett antal veckor. För ni kan väl inte tro att det är nån mer än jag som kan hantera den. Tydligen inte. Trots en utförlig instruktion. Jag säger bara: KVINOR KAN!!
Nu är hemmet rent och doftande utav såpa och lavendel. Går bara omkring och njuter och pysslar med småsaker som att arrangera ljusgrupper. Gud, så skönt att få skiten ur huset....nej, mannen är kvar :-))

Ikväll är det verkligen rapport ifrån målarträsket. Har suttit och skissat, suddat ,skissat igen och sen så smått börjat målat. Har nu kladdat i nästan 10 timmar och är fortfarande inte färdig.

Jag säger bara det .....vilken ångest! Ja, jag vet vad ångest är, har upplevt det själv och detta med att måla en tavla till min syster ger mig ångest! Jag vill att den ska bli som jag tänkt mig men det är ju svårt när man knappt kan rita en huvudfoting ens en gång. Snacka om prestationskrav på en själv.
Jag har ju gått ett antal kvällar nu och vänt duken än hit och än dit i tron att det ska ge mig inspiration men det är ju bara löjligt. Det är bara ta Gud i hågen och sätta sig och komma igång.

Så nu har jag suttit i snart 10 timmar och SKAPAT. Okej...tog en breijk när den underbara filmen " Så som i himlen" gick. Kunde inte bara låta bli att se den igen. Och som vanligt bryter jag totalt ihop i slutscenerna när den förståndshandikappade killen börjar med sin "ur ton" och alla de andra stämmer upp i sin egen ton. Kan inte hålla tårarna borta. Det är sååååå starkt. Tack underbara Kaj Pollack för den fantastiska filmen!

Tveksamt visade jag min underbara man min halvfärdiga skapelse. Dumt nog hade jag väntat mig kanske lite beröm men ikke. Frågan var: Ska det där vara jag??
Jag svarade förundrat: " Älskling, varför tror du att det är du? Kvinnan har ju bröst!
Han svarade förvånat: Jaha, jag trodde du hade målat mig.
Jag tittade på honom en lång stund och undrade förvirrat om det var något jag missat. Har jag sagt att jag ska måla av honom och ge syrran!!?? Sen säger han, med huvudet på sned när han studerar min "skapelse". " Propotioner är ju inte din starka sida. Huvudet är bra mycket större än restan av kroppen"

En fråga?? Hade jag lust att fortsätta med min skapelse?? Skulle jag slänga den åt sidan och försöka mig på en ny??? Inte en chans. Jag är för tusan en Knutas. Här kör vi på.
Jag blängde på honom ilsket, gav han fingret och slängde upp duken på staffliet och gav järnet.
Satan i gatan, vad nöjd jag är. ( Hoppas du blir lika nöjd, min änglasyster)

Varför ska vi söka beröm hos andra när vi vet att vi kan? Det gäller ju bara att köra på med vår intuition. Det kan ju inte gå fel då!

Så nu är snart min tredje "skapelse" färdig. Har väl två nattsittningar kvar innan jag kan lämna mig ifrån den.

Nu är det slut för ikväll/natt. Ska hoppa isäng i MITT rum och sussa gott med mina katter på och omkring mig.

Stora kramar tills vi hörs igen!

Hur man får en katt intelligent....

....Ja det är just frågan. Hur får man en underbar, gosig luden varelse att bli lite mer intelligent. Nej, jag pratar inte om min karl nu om ni var det ni trodde utan mina 2 knäppskallar till katter. För er som inte vet har jag förmånen att få ha 2 perserkatter i mitt hem. Den ena ,som är äldst heter Leonardo da Vas, i dagligt tal även kallad för "mammas älskling eller Leo. Den andra knäppgöken som nu 7 år heter Aramis von Galaxy, men kallas mest för Pipfis. Mest för att han ständigt och jämt kommentera allt som sägs i huset. Ska alltid ha sista ordet i alla diskussioner Och nej.....jag pratar fortfarande inte om min karl.

Nu är det så att dörren till vår stora balkong har en kattlucka in monterad. Eftersom både jag och katterna är tämligen nyinflyttade i detta hus, har vi inte prövat på den ännu. Jag har redan insett att det är bättre för både luckan och mig själv att använda dörren. Det endast på grund av min rondör. Men mina små fyrfotade vänner har jag försökt nu i snart ett år att inse att de kan gå ut själva på balkongen utan mattes eller husses hjälp. Men de total vägrar!!

Aramis har iaf kommit så pass långt att han står och ställer sig framför luckan och jamar och skriker till den. Som om att den skulle öppna sig bara för det! Men han är ju van att hojtar han lite får han gå ut. Jag har gått på balkongen, legat med ändan i vädret, kikat in genom luckan och lockat på honom. Han sitter dår på andra sidan och skriker sig hes men icke att han puttar med nosen och försöker ta sig ut.
Försiktigt öppnar jag luckan, kikar in och lockar på honom. Då gäller det att vara snabb och dra undan huvudet. ( Hur snabb man nu kan vara när man är 52 fyllda och ligger med rumpan i vädret på en svinkall balkong) För med ett tigersprång flyger han ut genom luckan, vill skällande ,,,jaja han är en katt, för att jag inte öppnade luckan på en gång. Irriterad och lite uppgiven går jag in igen och demonstrativt lämnar ensam där ute. Tänker onda tankar som," Ha, nu kan du allt försöka ta dig in själv, gaphals."

Det dröjer inte länge innan han inser att han är alldeles ensam och totalt övergiven där på balkongen. Då tar han i för full hals och stämmer upp i en fasansfull klagosång igen. Ställer sig framför luckan igen och ylar: "Släpp in mig för tusan. Varför har du lämnat mig här alldeles ensam i kylan??
Samma procedur börjar igen. Jag ner på golvet men nu på inomhus, lockar på honom genom luckan. Men han stirrar på mig med mordiskt krökta morrhår och jamar så att hela kvarteret ska höra vilken förskräcklig matte han har som stänger ut honom ENSAM på balkongen. Så jag ger upp. ....till min karls stora förtretelse...reser mig upp och öppnar dörren.
Med svansen uppe i vädret går Aramis in genom dörren, blänger med onda ögat mot mig och jag tänker, " Okej ditt håriga monster, idag vann du men i morgon ska jag hård. Då får du stå där ute och jama hur mycket du vill. Vill du in då får du använda luckan."

Tycker mig känna igen den tanken från igår, men jag är ju en intelligent tänkande varelse, så den tanken slår jag snabbt ifrån mig. Inte var det väl så igår när vi tränade heller???

Hur det går för "gammelkatten" Leo berättar jag en annan gång.

Tack för idag!

Typiskt jag....

Jaha. Så har jag då gjort det igen. Suttit och skrivit ett långt inlägg och glömt och sparat. Trodde jag var smart och gick in på "kommentargranskning". Trodde i min enfalld att jag skulle få lite "kommentarer" om det ev. upplägget jag gjort. Jo, mors du! Den kommentaren jag fick var att, " Du måste lägga upp ett kommentarkonto och poofff raderar vi allt. Tack för den du, Aronsson!Hallå...vadå? Måste det för den saken skull radera allt jag skrivit bara för att jag klickade just där. Löjligt är var det är.

Nej nu tackar jag för mig idag!
Ha det bra!

Dags igen....

Jaha...då var det då dags att ge sig på det här med att blogga igen.
Det var ju ett tag sedan jag öppnade en blogg och om sanningen ska fram och det bör den väl alltid i sådana här sammanhang:-/, så skrev jag nog bara ett inlägg. När jag sedan nästa dag försökte hitta in igen till min blogg var det helt nada.
Med andra ord vill jag redan nu säga att jag är helt borta när det kommer till det här med datorer.
Så att jag lyckades nu att skapa en blogg är för mig helt obegripligt. Får se om jag hittar tillbaka hit imorgon igen. Bör kanske skriva upp alla kostiga koder och avändarnamn så jag vet vad jag ska logga in på om, jag säger bara om, jag hittar hit igen.

Vad jag kommer att skriva om är lite rapporter om min "framgång" i måleribranschen.
Med det menar jag måleri på både väggar och dukar. Där ibland lite annat dravel som hoppar ur mina skrivtokiga fingrar.

Så väl mött och VÄLKOMNA in på min blogg.

Nu börjar inredningsprogrammet på tv4. Guuuud, som många underbara ideer man kan få därifrån.

Kram! Nettis