Hur man får en katt intelligent....

....Ja det är just frågan. Hur får man en underbar, gosig luden varelse att bli lite mer intelligent. Nej, jag pratar inte om min karl nu om ni var det ni trodde utan mina 2 knäppskallar till katter. För er som inte vet har jag förmånen att få ha 2 perserkatter i mitt hem. Den ena ,som är äldst heter Leonardo da Vas, i dagligt tal även kallad för "mammas älskling eller Leo. Den andra knäppgöken som nu 7 år heter Aramis von Galaxy, men kallas mest för Pipfis. Mest för att han ständigt och jämt kommentera allt som sägs i huset. Ska alltid ha sista ordet i alla diskussioner Och nej.....jag pratar fortfarande inte om min karl.

Nu är det så att dörren till vår stora balkong har en kattlucka in monterad. Eftersom både jag och katterna är tämligen nyinflyttade i detta hus, har vi inte prövat på den ännu. Jag har redan insett att det är bättre för både luckan och mig själv att använda dörren. Det endast på grund av min rondör. Men mina små fyrfotade vänner har jag försökt nu i snart ett år att inse att de kan gå ut själva på balkongen utan mattes eller husses hjälp. Men de total vägrar!!

Aramis har iaf kommit så pass långt att han står och ställer sig framför luckan och jamar och skriker till den. Som om att den skulle öppna sig bara för det! Men han är ju van att hojtar han lite får han gå ut. Jag har gått på balkongen, legat med ändan i vädret, kikat in genom luckan och lockat på honom. Han sitter dår på andra sidan och skriker sig hes men icke att han puttar med nosen och försöker ta sig ut.
Försiktigt öppnar jag luckan, kikar in och lockar på honom. Då gäller det att vara snabb och dra undan huvudet. ( Hur snabb man nu kan vara när man är 52 fyllda och ligger med rumpan i vädret på en svinkall balkong) För med ett tigersprång flyger han ut genom luckan, vill skällande ,,,jaja han är en katt, för att jag inte öppnade luckan på en gång. Irriterad och lite uppgiven går jag in igen och demonstrativt lämnar ensam där ute. Tänker onda tankar som," Ha, nu kan du allt försöka ta dig in själv, gaphals."

Det dröjer inte länge innan han inser att han är alldeles ensam och totalt övergiven där på balkongen. Då tar han i för full hals och stämmer upp i en fasansfull klagosång igen. Ställer sig framför luckan igen och ylar: "Släpp in mig för tusan. Varför har du lämnat mig här alldeles ensam i kylan??
Samma procedur börjar igen. Jag ner på golvet men nu på inomhus, lockar på honom genom luckan. Men han stirrar på mig med mordiskt krökta morrhår och jamar så att hela kvarteret ska höra vilken förskräcklig matte han har som stänger ut honom ENSAM på balkongen. Så jag ger upp. ....till min karls stora förtretelse...reser mig upp och öppnar dörren.
Med svansen uppe i vädret går Aramis in genom dörren, blänger med onda ögat mot mig och jag tänker, " Okej ditt håriga monster, idag vann du men i morgon ska jag hård. Då får du stå där ute och jama hur mycket du vill. Vill du in då får du använda luckan."

Tycker mig känna igen den tanken från igår, men jag är ju en intelligent tänkande varelse, så den tanken slår jag snabbt ifrån mig. Inte var det väl så igår när vi tränade heller???

Hur det går för "gammelkatten" Leo berättar jag en annan gång.

Tack för idag!