Hej alla mina goa vänner där ute!

I`m back!!! Har tagit lite ledidig ifrån bloggandet på grund av städmani!? Drabbades utav den åkomman när jag vaknade till ljus och fågelsång i torsdags. Sovit i mitt eget rum och alla ni som känner mig vet vad det innebär.
Yes, yes, yes, äntligen pigg en morgon när man vaknar. En snabb frukost och sen vräkte jag mig över dammsugaren som stått orörd ett antal veckor. För ni kan väl inte tro att det är nån mer än jag som kan hantera den. Tydligen inte. Trots en utförlig instruktion. Jag säger bara: KVINOR KAN!!
Nu är hemmet rent och doftande utav såpa och lavendel. Går bara omkring och njuter och pysslar med småsaker som att arrangera ljusgrupper. Gud, så skönt att få skiten ur huset....nej, mannen är kvar :-))

Ikväll är det verkligen rapport ifrån målarträsket. Har suttit och skissat, suddat ,skissat igen och sen så smått börjat målat. Har nu kladdat i nästan 10 timmar och är fortfarande inte färdig.

Jag säger bara det .....vilken ångest! Ja, jag vet vad ångest är, har upplevt det själv och detta med att måla en tavla till min syster ger mig ångest! Jag vill att den ska bli som jag tänkt mig men det är ju svårt när man knappt kan rita en huvudfoting ens en gång. Snacka om prestationskrav på en själv.
Jag har ju gått ett antal kvällar nu och vänt duken än hit och än dit i tron att det ska ge mig inspiration men det är ju bara löjligt. Det är bara ta Gud i hågen och sätta sig och komma igång.

Så nu har jag suttit i snart 10 timmar och SKAPAT. Okej...tog en breijk när den underbara filmen " Så som i himlen" gick. Kunde inte bara låta bli att se den igen. Och som vanligt bryter jag totalt ihop i slutscenerna när den förståndshandikappade killen börjar med sin "ur ton" och alla de andra stämmer upp i sin egen ton. Kan inte hålla tårarna borta. Det är sååååå starkt. Tack underbara Kaj Pollack för den fantastiska filmen!

Tveksamt visade jag min underbara man min halvfärdiga skapelse. Dumt nog hade jag väntat mig kanske lite beröm men ikke. Frågan var: Ska det där vara jag??
Jag svarade förundrat: " Älskling, varför tror du att det är du? Kvinnan har ju bröst!
Han svarade förvånat: Jaha, jag trodde du hade målat mig.
Jag tittade på honom en lång stund och undrade förvirrat om det var något jag missat. Har jag sagt att jag ska måla av honom och ge syrran!!?? Sen säger han, med huvudet på sned när han studerar min "skapelse". " Propotioner är ju inte din starka sida. Huvudet är bra mycket större än restan av kroppen"

En fråga?? Hade jag lust att fortsätta med min skapelse?? Skulle jag slänga den åt sidan och försöka mig på en ny??? Inte en chans. Jag är för tusan en Knutas. Här kör vi på.
Jag blängde på honom ilsket, gav han fingret och slängde upp duken på staffliet och gav järnet.
Satan i gatan, vad nöjd jag är. ( Hoppas du blir lika nöjd, min änglasyster)

Varför ska vi söka beröm hos andra när vi vet att vi kan? Det gäller ju bara att köra på med vår intuition. Det kan ju inte gå fel då!

Så nu är snart min tredje "skapelse" färdig. Har väl två nattsittningar kvar innan jag kan lämna mig ifrån den.

Nu är det slut för ikväll/natt. Ska hoppa isäng i MITT rum och sussa gott med mina katter på och omkring mig.

Stora kramar tills vi hörs igen!